Dom senaste dagarna har jag inte mått speciellt bra pga vissa omständigheter. Men nu äntligen mår jag bättre än vad jag gjort på länge. Jag ser allting så klart och jag vet precis vad jag behöver och vad jag måste göra. Tyvärr är det så att man aldrig kan lita på någon fullt ut. Min tillit till det motsatta könet är totalt bortblåst för tillfället - igen. Och det kommer ta  en lång, lååång tid innan jag låter någon komma nära mig igen. Nu är det bara fokus på mig själv och enbart mig själv som gäller. Jag ska vara riktigt jävla ego och ta hand om mig själv och bara må BRA! Det är något jag verkligen behöver. Jag gör bara illa mig själv så länge jag inte inser fakta, så det är lika bra att göra det direkt för en gångs skull. Shit happens, people change, people suck, i'm on my own now. But then again, I've always been. Man tror man vet var man har människor och tror att dagarna ska fortsätta sådär och att man äntligen hittat rätt och kan känna sig trygg. Sen vänder allt på några sekunder och människan du gav ALLT vänder dig ryggen som om du inte vore värd något. Jag är värd mer än så, och jag är så jävla stolt att jag står stark och stadig efter allt skit som har hänt i mitt liv och verkligen inser att jag är värd så jävla mycket mer än det här. Det är inte jag som är svag, allt är inte mitt fel, jag vågar tro på det nu och jag vet att det är sant. I hela mitt liv, när relationer och annat gått åt helvete, då har jag klandrat mig själv. Det är inte alltid andra som sårar mig, oftast är det jag som gör mig själv illa genom att tro att allt som är fel är så pga mig.  Det blir inte alltid som man tänkt sig, det har jag lärt mig den hårda vägen allt för många gånger. Men livet går vidare och jag blickar inte längre bakåt, utan framåt.

I'm gonna be fine all by myself. :)
Till mina älskade vänner och min familj - ni betyder allt!